1. Startsida
  2. Press
  3. [2022-09-27] En väl avvägd klimatpolitik krävs för att undvika företagsflytt från Sverige
Debatt | 2022-09-27
Factory work. Forklift in movement and a worker handling structural steel. Shipyards, heavy industry.

En väl avvägd klimatpolitik krävs för att undvika företagsflytt från Sverige

Hittills har miljökraven i Sverige inte fått svensk industri att flytta produktion och utsläpp utomlands i någon större utsträckning. Det beror bland annat på företagens låga kostnader för koldioxidutsläpp samt tillgång till billig och ren el. Men situationen kan förändras när priserna nu stiger, vilket ställer krav på framtida klimat- och industripolitik.

Det skriver forskarna Shon Ferguson, Rikard Forslid och Mark Sanctuary i en debattartikel i Dagens Industri, i samband med att en ny SNS-rapport presenteras. Debattartikeln publicerades den 27 september 2022, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Sverige är ett av de renaste industriländerna, till exempel sett till växthusgasutsläpp per invånare. Samtidigt gör globaliseringen det lättare för företag att undgå utsläpps- och miljöregler i västvärlden genom att förlägga produktionen i länder med svaga miljöregler.

När strikta miljökrav i ett land leder till att produktion och utsläpp flyttar till ett annat land kallas det läckage. Läckage av växthusgaser är mycket allvarligt eftersom den globala uppvärmningen är oberoende av var växthusgaserna släpps ut. Om utsläppen flyttar när ett land beskattar dem riskerar enskilda länders klimatpolitik att bli verkningslös. Ett möjligt tecken på att läckage sker från de rika länderna är att koldioxidutsläppen som exporten ger upphov till är mycket lägre än motsvarande utsläpp från dessa länders import. De rika länderna har alltså en hög nettoimport av koldioxid.

I SNS-rapporten Koldioxidläckage eller konkurrensfördel? Om balansgången mellan industri- och klimatpolitik Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. går vi igenom kunskapsläget när det gäller Sveriges koldioxidläckage. Vår slutsats är att koldioxidläckage från industrin hittills inte har varit ett problem för svensk del. Men så har också företagens kostnader för koldioxidutsläpp fram till ganska nyligen varit låga. Det kan därför inte uteslutas att läckage blir ett problem i framtiden. Utformningen av klimatpolitiken kan spela en avgörande roll.

Sverige har visserligen en positiv nettoimport av koldioxid, liksom nästan alla OECD-länder. Men storleken på nettoimporten har legat kring 25–30 miljoner ton ända sedan 1990, samtidigt som handeln (importen) som andel av BNP ökat med nästan 60 procent under samma tid (se figurerna). På mer översiktlig nivå finns därför inga tecken på att globaliseringen driver utvecklingen av nettoimporten av koldioxid i Sverige.

Statistiken som figurerna visar gör det förstås inte uteslutet att läckage sker i vissa branscher eller industrier. Men det finns också ett antal vetenskapliga studier som söker efter tecken på läckage med hjälp av detaljerade företagsdata och inte heller dessa finner några statistiskt säkerställda läckageeffekter av betydelse för svensk del.

En faktor som bidrar till Sveriges låga nettoutsläpp av koldioxid är användningen av förnybara bränslen som trädbränslen och torv. Sverige har även en omfattande import av trädbränsle. Import av biobränsle är emellertid problematisk eftersom det tenderar att leda till läckage. Strikta svenska miljöregler (som hög koldioxidskatt) gör det lönsamt att importera biobränslen till Sverige, men det exporterande landet måste då i stället använda något mindre miljövänligt bränsle, vilket ökar utsläppen där.

Det finns också frågetecken kring begreppet förnybarhet. Vid förbränning av biobränslen avges koldioxid, men dessa utsläpp räknas inte när Sverige redovisar de totala koldioxidutsläppen. Skälet är att koldioxiden så småningom tas upp från atmosfären när till exempel nya träd växer upp. En viktig fråga är då hur snabbt koldioxiden fångas upp. Det tar omkring hundra år innan ett träd vuxit upp. Ännu längre tid tar det för torv, som växer med omkring en millimeter om året. När en meter torv skördas ur en torvmosse handlar det alltså om i storleksordningen tusen år innan torven återbildats. Detta är en mycket lång tid givet omställningstakten som behövs för att bekämpa klimatförändringar. Det framstår därför som orimligt att koldioxidutsläppen från förbränningen av dessa bränslen inte ska räknas in i de totala koldioxidutsläppen – eller beskattas.

En annan viktig faktor bakom Sveriges relativt låga koldioxidutsläpp är tillgången på koldioxidfri el från vind, vatten och kärnkraft. Denna el skulle i princip ha kunnat exporteras direkt via högspänningskablar till Centraleuropa för att ersätta kolproducerad el, vilket ur ett miljöperspektiv skulle kunna vara lika bra som att använda den i Sverige. Men ur ett nationellt perspektiv är det en fördel att använda den i Sverige – förutsatt att elen används till sådant som, bildligt talat, ger ringar på vattnet i ekonomin. Det kan till exempel handla om produktion som ger teknik- och kunskapsöverföring mellan företag eller individer. Såtillvida liknar exempelvis serverhallar och så kallade bitcoingruvor mer en direkt export av elen. Eftersom mycket lite arbetskraft används i dessa verksamheter blir potentialen för kunskaps- och teknologiöverföring till annan industri mycket liten. Ur ett nationellt perspektiv bör dessa verksamheter vara ett mindre intressant sätt att använda den rena elen. Skatterabatten på el som de får idag är därför svår att motivera.

EU spelar en allt viktigare roll för klimatpolitiken genom systemet för handel med utsläppsrätter, EU ETS. Sverige har en av världens högsta koldioxidskatter, men allt fler företag och branscher har över tid anslutits till EU ETS. Sedan 2012 omfattas också flyget. För dessa företag har koldioxidskatten avskaffats. Läckage blir ett något mindre problem med EU ETS jämfört med en nationell koldioxidskatt. EU ETS definierar utsläppsnivåerna inom EU, för de företag som omfattas, och de totala utsläppen är alltså oberoende av var i EU dessa företag väljer att lägga produktionen. Medan företagen kan undgå vår nationella skatt genom att flytta ur Sverige, skulle de behöva flytta ur EU för att undgå kostnaderna associerade med EU ETS.

Även om vi i rapporten konstaterar att läckage hittills inte varit något större problem för svensk del, utesluter det inte att läckage kan bli ett problem framöver. Företagens kostnader för utsläpp kommer att öka, bland annat på grund av kraftigt stigande pris på utsläppsrätter inom EU ETS-systemet. Sådant läckage kan emellertid motverkas genom subventioner. Till exempel leder subventioner av utveckling av ren teknologi till att mer sådan forskning lokaliseras till Sverige. En framtida svensk klimatpolitik bör därför innehålla en väl avvägd blandning av avgifter och subventioner.

Shon Ferguson, lektor vid SLU och forskare vid Institutet för näringslivsforskning, IFN
Rikard Forslid, professor vid Stockholms universitet
Mark Sanctuary, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet

Prenumerera på våra nyhetsbrev