Ökat flygande leder åt fel håll

Argument framförs nu om att öka flygandet för att rädda flygplatser och finansiera klimat­omställningen. Men att ge efter för dessa påtryckningar är fel väg att gå, skriver transport- och mobilitetsexperter vid IVL Svenska Miljöinstitutet, Chalmers och KTH.

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 28 december 2024, läs den här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller nedan.

Inrikesflygandet i Sverige ligger fortfarande betydligt lägre än innan pandemin. Samtidigt går många av landets regionala flygplatser med förlust. Bland förklaringarna till minskningen finns nya digitala mötesvanor och en ökad medvetenhet om flygets klimat­påverkan.

Infrastrukturminister Andreas Carlson har uttryckt oro Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. över utvecklingen och uppmanar kommuner att anta ”flygvänliga” resepolicyer för att stötta regionala flygplatser. Transport­företagen kritiserar resepolicyer Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. som prioriterar ner flyg till förmån för tåg, till exempel Stockholms stads policy där flyg inte får användas för sträckor under 50 mil och där en intern ”flygskatt” på 50 procent införts.

De bakomliggande motiven för flygrestriktiva resepolicyer är dock starka. Forskning från KTH och Chalmers visar att ett det sannolikt krävs en halvering av flygresandet, i kombination med en övergång till effektivare flygplan och förnybara bränslen, för att flygets utsläpp ska minska i linje med tvågraders­målet. I det perspektivet är det önskvärt att inrikes­flyget i dag är lågt, och dessutom är det ofta enklare att minska inrikes­flyget jämfört med utrikes­flyget då det ofta finns bra alternativ.

En annan anledning till att minska flygandet är dess betydelse för att upprätthålla EU:s ambitiösa klimat­politik. Om flygsektorn inte minskar sina utsläpp riskerar priserna på utsläpps­rätter att skjuta i höjden, vilket kan skapa protester och leda till att politiker urholkar klimat­politiken. Minskade utsläpp från flyget bidrar till att hålla nere priserna på utsläpps­rätter och ökar därmed möjligheterna för att nå målet om klimat­neutralitet inom EU till 2050.

Ett argument för att öka flygandet är att säkerställa de lokala flygplatsernas överlevnad. Men att använda offentlig­anställdas resor för att stötta flygplatser är tveksamt – både ur klimat­synpunkt och vad gäller effektiv användning av skattemedel. Det framstår som en form av konstgjord andning. I framtiden kommer EU:s klimat­politik sannolikt att höja flygets bränsle­kostnader, vilket gör att biljett­priserna stiger och efterfrågan minskar ytterligare. Om politiker bedömer att vissa flygplatser och flyglinjer är samhälls­viktiga vore det mer transparent och effektivt att använda kommunala bidrag, eller statligt upphandlad trafik för att uppnå detta.

Ett annat argument, framfört av bland annat Norwegians vd, Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. är att flygandet måste öka för att finansiera klimat­omställningen. Detta argument är också tvivelaktigt. Övergången till hållbara bränslen drivs primärt av styrmedel, inte av flygbolagens omsättning och lönsamhet. Flygbränslen från förnybara källor är betydligt dyrare än fossila bränslen och kommer sannolikt att förbli så. Flygbolag kommer knappast att frivilligt köpa dyrare bränslen, oavsett hur hög lönsamheten är.

För att möta klimatutmaningarna krävs resepolicyer som prioriterar transportslag med låg klimat­påverkan. Distans­möten bör uppmuntras där det är möjligt, och tåg och buss ska prioriteras framför flyg. Om flyg är nödvändigt kan arbetsgivare överväga att klimatväxla eller att betala extra för att köpa förnybart flygbränsle, som dock inte får räknas med i reduktions­plikten för att göra någon skillnad.

IVL Svenska Miljöinstitutets studie på området har visat att tydliga resepolicyer ger bäst effekt. Stockholms stads policy, där tågresor prioriteras till destinationer inom en viss radie, kan tjäna som en förebild. Andra exempel är att kräva att flygresor endast accepteras om tidsvinsten från dörr till dörr är betydande – exempelvis minst tre timmar per enkel resa – och att längre resor med tåg, som nattåg, uppmuntras genom att delvis räknas som arbetstid.

Genom att hålla fast vid och vidare­utveckla flygrestriktiva resepolicyer kan kommuner, myndigheter och företag ta ansvar för klimatet och bidra till en långsiktigt hållbar samhälls­utveckling. Att ge efter för påtryckningar om ökat flygande är fel väg att gå, både ekonomiskt och miljömässigt.

Anders Roth, mobilitetsexpert, IVL Svenska Miljöinstitutet
Jörgen Larsson, docent, Chalmers tekniska högskola
Jonas Åkerman, forskningsledare, Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik, KTH

+++++++++++++++++++

Läs slutrepliken som har publicerats i Svenska Dagbladet:

”Staten bör finansiera flyglinjer norrut”

Det är fullt möjligt att förena klimatmålen med tillgänglighet i hela Sverige. Samhällsviktiga flygkommunikationer kan säkras genom statligt upphandlad trafik, skriver debattörerna i en slutreplik. Läs den här. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.