Försurning och övergödning i det svenska skogslandskapet
Trots minskade utsläpp av luftföroreningar fortsätter försurningen att vara ett problem framförallt i de södra delarna av Sverige. Det visar den senaste rapporten från Krondroppsnätets övervakning av skog och mark. Mätningar från 2020 visar på en trolig av Covid-19 pandemin, där samhällets nedstängningar ser ut att ha minskat svavel- och kvävehalterna med mellan 15 och 40 procent jämfört med tidigare år.
I en rapport från Krondroppsnätet redovisas resultaten från mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i olika delar av Sverige fram till och med det hydrologiska året 2019/20.
Mätningarna visar att nedfallet av svavel över Sverige har minskat med 74 procent sedan 2001. Trots detta nåddes inte det regionala miljömålet Bara naturlig försurning under 2020 i flertalet län. Återhämtningen från försurning går långsamt, bland annat motverkas den av bortförsel av buffrande ämnen från skogen vid skogsavverkningar. Även ett högt kvävenedfall leder till ytterligare försurning.
Mätningarna visar att även nedfallet av kväve över Sverige har minskat, med 33 procent sedan 2001. Nedfallet av kväve under 2019/20 överskred dock fortfarande den kritiska belastningsgräns som Sverige har antagit för barrskog, 5 kg N/ha/år, i hela Götaland och i de sydvästra delarna av Svealand. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet visar att skogens förmåga att ta upp kväve överskreds i delar av sydvästra Sverige. Vid den regionala utvärderingen 2020 av miljömålet Ingen övergödning bedömde de flesta länen att de inte ser någon tydlig förbättring vad gäller utvecklingen.
Såväl lufthalter som halter i nedfall av både svavel och kväve över Sverige var, i de flesta fall, mellan 15 och 40 procent lägre under perioden mars-september 2020, jämfört med motsvarande period under de tre föregående åren. Det är troligt att detta delvis berodde på nedstängningarna av olika samhällsaktiviteter på grund av Covid-19-pandemin under denna period i Sverige, övriga Europa och globalt.