Luftföroreningar i södra Sverige. Nedfall, halter och effekter oktober 1993 - september 1994

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i tio län i mellersta Sverige har utvärderats av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på drygt 70 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Från fyra lokaler redovisas lufthalter av ammoniak och ozon. På flertalet lokaler var nederbördens pH-värde mellan 4,4 och 4,5. Torrdepositionen av svavel och kväve var betydligt större än den övre gräns Naturvårdsverket anger som miljömål för Götaland.Beräknade värden indikerar att starksyrabelastningen till skogsmarken var ungefär dubbelt så stor som nedfallet av vätejoner via krondropp indikerar. Den nedåtgående trend som tidigare observerats när det gäller nedfall av svavel har brutits, speciellt i landets södra och östra delar. Försurningspåverkan i form av surt markvatten, låga halter av baskatjoner och höga halter av aluminium har främst noterats i områdets södra och västra delar. Denna försurningspåverkan har ökat markant sedan mätningarna startade. Läckage av kväve indikeras från sju kustnära lokaler i de fyra sydligaste länen. I Skaraborgs län var luftens innehåll av ammoniak och ozon högst under april-juli.

Prenumerera på våra nyhetsbrev