Vi måste in i munken
Hållbar utveckling har blivit ett allt mer urvattnat begrepp i samhällsdebatten. För att kunna röra oss mot en hållbar framtid måste vi ha en gemensam, vetenskapligt grundad och funktionell modell för vad hållbarhet är. Munkmodellen kan ses som en kompass för ett hållbart samhälle.
Munkmodellen är skapad av ekonomen Kate Raworth i vad hon kallar ”Doghnut Economics”.
Munkens inre cirkel illustrerar den sociala grund som garanterar alla människor tillräckliga basala resurser. Munkens yttre cirkel representerar de planetära gränserna som utgör både de biofysiska förutsättningarna såväl som begränsningarna för samhällsutvecklingen. Det njutbara, säkra, och långsiktigt hållbara utrymmet för mänskligheten finns inuti munken.
Modellen illustrerar vikten av att organisera samhällssystemen på ett sätt som upprätthåller en godtagbar social grund utan att överskrida de ekologiska ramarna. Till skillnad från andra hållbarhetsmodeller framställer den inte sociala, ekologiska och ekonomiska aspekter som likvärdiga, utan understryker att social och ekologisk hållbarhet alltid måste vara överordnade mål. Ekonomin kan aldrig vara ett mål i sig, utan ska ses som ett verktyg för att nå målet: välmående samhällen innanför planetens gränser.
Två filmer som på under två minuter illustrerar munkmodellen:
Munk-modellen har spridits över världen och också börjat implementeras i lokal policy och planering. Bland annat Melbourne och Amsterdam använder munken för att kunna ställa om till en hållbar framtid efter Corona-pandemin. I Sverige har munk-modellen använts exempelvis i Sundbybergs stad och utvecklingen av Norra Kymlinge som en verkligt hållbar stadsdel
som utforskar vad det skulle innebära att skapa livskvalitet inom planetära gränser.