Luftkvalitet i tätorter

Sedan många år tillbaka genomförs mätningar av luftkvaliteten i svenska tätorter. Mätningarna har visat att halterna av alla allvarliga luftföroreningar, utom ozon, minskat kraftigt sedan 1980-talet. Förbättringarna har huvudsakligen berott på minskade utsläpp från vägtrafik, industri och energiproduktion i Sverige och utomlands. Resultaten i denna rapport visar dock att sedan slutet av 1990-talet sker inte längre någon minskning av luftföroreningar i svenska tätorter. Halterna under vintern 2002/2003 var högre än på flera år. Mätningarna vintern 2002/2003 visar att nästan hälften av de svenska tätorterna har en oacceptabel luftkvalitet och riskerar att inte klara miljökvalitetsnormerna för ett eller flera ämnen. Det är framför allt normerna för partiklar och kvävedioxid som är svårast att nå till den tid respektive norm ska vara uppnådd. Även halten av VOC (här i form av bensen) kan bli svår att nå för flera kommuner. För ozon finns ännu ingen norm, men halterna i många tätorter överskrider det svenska miljömålet för år 2010. Det är med andra ord de fem luftföroreningarna ozon, partiklar, kvävedioxid, VOC och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som orsakar betydande problem för luftkvaliteten i svenska städer, medan problemen med kolmonoxid, svaveldioxid och tungmetaller numera på de flesta håll är små.