Trädstammar och gräs

Krondroppsnätet

Sedan 1985 har forskare inom det regionala miljöövervakningsnätet Krondroppsnätet följt utvecklingen av svavel- och kvävenedfall och dess påverkan på markvattenkvaliteten i Sverige.

Trots att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan mätningarna startade på 1980-talet pekar mätningar och modelleringar på att återhämtningen från försurningen går långsamt, och att mark och ytvatten kommer att vara försurade under lång tid framöver. Kvävenedfallet i sydvästra delen av Sverige ligger fortsatt på en nivå som sannolikt är högre jämfört med bortförseln av kväve från skogsekosystemen i samband med avverkning vilket medför att kväve kontinuerligt lagras upp i skogsmarken. Detta kan på sikt medföra ett läckage av främst nitrat till grund- och ytvatten.

Klimatförändringen och ett förändrat skogsbruk kan få stora effekter på återhämtningen från försurning och risken för kväveutlakning till sjöar och vattendrag. Ett ökat uttag av grenar och trädtoppar i samband med skogsavverkning medför även att buffrande näringsämnen försvinner från skogsekosystemen, ämnen som skulle ha motverkat försurning om de fått finnas kvar.

Nationell och internationell standard

Syftet med Krondroppsnätet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader, utveckling i tiden samt effekter av nedfall av försurande och övergödande ämnen. Utöver nedfallsmätningarna utförs även markvattenkemiska provtagningar och analyser av lufthalter på provytorna. Metodiken följer nationell och internationell standard. Under senare år har olika typer av modellberäkningar utvecklats, vilka används i jämförelse med mätresultaten och för att ta fram prognoser och scenarier för framtiden.

Krondroppsnätets mätningar är en del av underlaget för det regionala och nationella miljömålsarbetet. Arbetet drivs av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet och finansieras framförallt av olika luftvårdsförbund, länsstyrelser och Naturvårdsverket.